Soldier
Minnen. Vilka minnen som bara spelas upp i hjärnan nu och får mig att svindla. I tveksamhetens tid, en gitarr, en vit kyrka med blåa kuddar. Only One och gråt. Alla bara grät. Som en jävla hög låg vi på mattan i den vita, stora kyrkan och grät tills vi knappt kunde andas. Där fanns det kärlek, kan jag säga. Jävla skit. Jag lyckades så jävla bra men samtidigt var det bara så fel. Men nu vet jag att jag kan, med eller utan någon annan liten tomte, jag kan beröra. Det var inte alls så som jag trodde att det skulle vara. Men där fanns det individer som var allt annat än tomma. Jag kommer nog aldrig sluta sakna det.
Ibland önskar jag typ att jag var mer tjejig av mig. Det låter typ kul att kunna städa sitt sminkbord eller rensa bland parfymflaskorna. Visst jag är tjej och jag har en stor garderob men jag brukar inte direkt tänka på vad jag sätter på mig. Jag smörjer in mig med lotion, jag använder ansiktsvatten och jag nopprar ögonbrynen. Jag är tjej helt enkelt, men jag orkar ta mig fan inte vara som alla andra, följa något mode eller i över huvud taget bry mig om att göra bort mig. Näej, fyfan va nöjd jag är ändå.
Kommentarer
Trackback
